Lipp kan själva momentet, men ligger i alldeles för hög aktivitetsnivå och tänker inte ”sök” över huvud taget ibland. Tidigare försök med att sprida ut godbitar vid pinnarna har fått bra effekt, genom att hon då kopplar på nosen och kommer ner i varv för att leta godis, för att sedan övergå i sorteringen. Vi fortsatte på det spåret.
Den här helgen har jag verkligen insett vikten av momentrutiner. I vittringen hädanefter ska jag hitta en rutin som får Lipp att tänka ”näsa på”. Och den ska vi arbeta fram nu med hjälp av godbitstänket. Jag fick lära mig skillnaden på lugn och koncentration. Lipp får vara snabb, hon får fortsätta och tokspringa ut till pinnarna, men väl där måste hon byta tänk och gå in i nosarbete.
Genom att lägga en godbit framför de utspridda pinnarna kommer vi få henne att tänka nosarbete tidigt. Genom att ha fler pinnar (än på tävling) ute bjuder vi in henne till bättre sök. Med det här arbetet fick vi henne att utföra ruskigt bra och noggranna vittringar, dels med utläggare, kommendering och efter ett hett hopp apport. Jag tror verkligen att vi är på rätt spår. Vi såg tydligt att hon redan halvvägs ut, under galopp sänker ner huvudet mot marken för att snabbt börja söka. Underbart!
Jag ska successivt arbeta bort antalet godbitar, och komma ner till korrekt antal vittringspinnar. Om jag får bakslag i träningen ska jag backa tillbaka några steg, men inte annars. Jag ska inte backa för backandets skull 😀
Torsdag och fredag har vi spenderat i Stockholm på lydnadskurs, för Nina. En helt otroligt bra kurs för oss som gett oss så himla mycket att ta med hem till träningen. Vår helt klart mest välinvesterade kurs någonsin 😀 Nu jävlar börjar vi en ny resa!
I mitt första pass valde jag att ta upp Sätat, våra svårigheter med att skilja på sitt, stå och ligg. Jag började med att förklara våra ”bekymmer”. Lipp kan skilja under backande, men hur vi än gör får vi inte till det under fotgående. Lipp agerar innan hon lyssnar. Och eftersom det här har blivit så känslomässigt för mig så har jag gjort allt i min makt för att inte visa det för Lipp – jag har varit helt galet otydlig.
Något som vi i 5års tid sett som vår största svaghet – ordförståelsen. Talar Niina om för mig efter 2 minuters träning att Lipp är en riktig fena på. Så galet märkligt, och så galet häftigt. Jag har ”bara” kommunicerat helt fel..
I fotgående: När Lipp har gjort fel har jag tokat ut henne, och socialt belönat upp henne massor. När hon har gjort rätt har jag belönat med godbit. Lipp har aldrig sett värdet i att lyssna under fotgåendet eftersom hon har fått fina belöningar oavsett 🙂 Under backande däremot har hon lärt sig skillnaden, för där har jag varit tydligare och inte förstärkt fel med social belöning av någon anledning.
Två pass under de här dagarna, och båda fick mej att gråta, av glädje. Om det blir fel beteende så tokar jag och ser till att hon får en helt annan känsla. Känslan av att gå miste om belöningen och tänka ”nä nu jäävlar, det där går jag inte på igen”.Det ska va värt att lyssna. Och fy fasen så bra det blev! Vi fick fina fina ord om hennes utföranden, hennes ordförståelse är kanonfin, hennes fotgående älskar vi.. Vi är redo 😀 jag har bara missat en liten detalj i kommunikationen (i fem års tid..). 😀
Med vårt nya tankesätt om momentrutiner kommer det här bli så hiiimla bra !
Efter vårt första egna pass sedan vi kom hem så svävar vi på moln. Hon KAN. VI KAN!
Som om inte våra framsteg varit nog så har hon varit världens bästa under hela dagarna. Sovit på sin fäll intill lydnadsplanen hela dagarna, minglat lite lugnt med någon trevlig människa och inte minst avbrutit en kaninjakt för inkallning 😉
Hon är bäst !
En bättre hälft, en hop med skötsamma hundar, alldeles alldeles ensamma, offroad till skogs. Det här med ”friluftsliv” har blivit vårt nya intresse. Jag måste säga ”vårt” för Julius och Lipp älskar det precis lika mycket som jag, förstås ❤
Ord som skog, lugn & ro och långpromenad har sannerligen fått en ny innebörd för oss. Semester innehåller hädanefter tveklöst vandringskängor och tältande. Även helg då vi får ihop en vandring nästan jämt.
Nog för att jag alltid älskat skogen, naturen. Men bortom alla stigar, alldeles ensamma, med karta & kompass tillhands får det en helt galen annan dimension. Vi tar oss fram genom att korsa myrar, knata från höjd till nästa höjd eller gå i vilddjurens egna stigar.
Jag är löjligt lycklig över Krut-Nils (Julle) som utan konstigheter hänger med på 3-milaturer i terrängen. Han närmar sig 10år men tar sig fram som om han vore två. Lycklig över att han får vara med och uppleva den riktiga naturen 😀 för det har vi tusan inte gjort tidigare.
SITT I GRUPP Känns som ett mycket stabilt moment. Vi har en hög, fin aktivitetsnivå! Vi tränar ett pass sitt i grupp eller platsliggning vid varje träningspass. Perfekt för oss med olika platser/situationer/störningar. Och rutin!! Det har vi aldrig haft på något 😉
PLATSLIGGNING Känns också som ett stabilt moment. Vi har alltid fått full pott på tävling om jag minns rätt. Nytt nu blir inkallnings-delen, som vi testade för första gången idag. Jag ska ha ett kommando som (förhoppningsvis) skiljer sig en hel del från övrigas, med en mörk röst är tanken. Tvärtemot ett pipigt ”hiiit”. Vi får se hur det fortskrider. Framöver ska vi ta massor med hjälp i störningsträning i och med hennes höga förväntan även i detta momentet.
FRITT FÖLJ Ett moment vi älskar. Lipp har en hög lägsta nivå och känns vältränad i momentet 🙂 Men vi tränar det alldeles för sällan eftersom ”det sitter”. Det är ett moment som kräver kontinuitet för att bli sådär riktigt toppbra! Det är planen nu, att hålla i och fortsätta utvecklas. Backa-biten blir ny för i år och det känns kalas hittills. Vi har hittat fin teknik OCH lugn. Fortsätt simma, fortsätt simma.
SÄTAT Ger mig grå hår. Emellanåt ser jag ljus i tunneln, men det släcks ganska snabbt igen. Statusen för tillfället är att ligg och sitt sitter riktigt fint, och med stå fallerar allt. Att skilja på kommandon är vår svaghet. Här behöver jag tänka om HELT. Detta moment ska jag ta upp på kurs i mitten av februari 🙂 Och fram tills dess ”helst inte sabba något”, synd men sant.
RUTAN Blind-skicket har vi inte ens börjat med, och jag har inte riktigt någon plan klar för mig 😛 Jag vill ha samma tanke som linjetag, rakt ut i full fart till ny instruktion kommer. Dax att börja!! Att springa till rutan, höger & vänster framifrån mig funkar kalas. Vad som kan komma igenom är att Lipp ställer sig självmant i rutan vilket jag inte vill ha. Men min känsla är att det beror på att vi tränar rutan för sällan och att jag kommer kunna jobba bort det parallellt.
DIRRIGERINGSAPPORTERING Har vi jobbat med under höst/vinter och i personliga mått mätt är det en sån där träningresa som jag kommer leva på länge. Från alldeles för mycket apporteringstänk, från att inte ens kunna notera en kon när apporten ligger på marken. Till detta:
Dags att öva med hjälpreda och med tre apporter nu!
VITTRING Ett moment som går upp & ner. Med rätt aktivitetsnivå är hon grym, oavsett antal/underlag/avstånd vad vet jag. Men med lite stresspåslag blir det med säkerhet fel 😛 Det här momentet ska jag också ta upp på kursen. Jag behöver hjälp i hur jag ska tänka.
Separat tränar vi på att hålla vittringspinne i ett fast grepp. Dom är ju så goda att tugga på tycker Lipp 😉
FJÄRRDIRRIGERING Här befinner vi oss under utredning 😀 Vårt absolut största fokus är att göra RÄTT skifte. Hur själva skiftet ser ut är inte lika viktigt för tillfället. Vi har lite osäkerheter i momentet, framförallt på längre avstånd. Vår tanke är att avstånd bara är en störning bland många, så nu laborerar vi med mycket andra störningar och blandar in avstånd. Separat tränar vi stå–>sitt som är skiftet vi ännu inte fått till tekniskt. På bara några få pass har vi fått GRYM respons. Ruskigt taggade på fortsättning 😀
Är vad vi fått till de senaste passen 😍 det är verkligen en känsla för sig!
Förra veckan tränade vi i inomhushall tillsammans med Sara&My, helt galet lyxigt. Helt galen var Lippan också och flög över hallen som en raket fram och tillbaka 😅 Härligt härligt, och klurigt. Vi får välja vad vi ska träna utefter energinivå ibland!
I eftermiddag efter jobbet begav vi oss till klubben för att kunna träna lite av de snabba momenten, det blir endel småträning på gatorna här hemma annars. Men Lipp har på bara något kort, lugnt pass slipat ner klorna i bott så asfalt/grusväg är inte längre ett alternativ 😥.
Stå, sitt och ligg under gång
Vår absolut största akillehäl, att lyssna&skilja på kommandon 😅. Här måste jag kolla upp om det finns möjlighet att använda handtecken istället. Men vi kör fortfarande lite av vår kampanj. Sliter håret, lessnar, ser enorma framsteg och faller tillbaka 😂. Men jag har en idè💡! Och jag har en teori 👆 Till vardags förstår vi varande utan verbala kommandon, jag använder knappt det alls och hon läser mitt kroppsspråk så fenomenalt att vi inte behöver. Det kanske kan påverka…
Inkallning med ställande och läggande
Här har vi introducerat läggandet och vi stormar framåt – så himla roligt. Vi ska bli lite mer trygga i själva läggandet under fart, det är nästa mål. I dagsläget kan hon ställa sig av ren vana emellanåt.
Dirrigeringsapporteringen
Som vi trodde skulle bli vårt fall. Lipp har alltid sett apporten som livets uppgift 😅. Hindret tar man liksom bara om det råkar stå ivägen när man ska ta snabbaste vägen osv. Att nu springa till en kon först, och sedan apportera… Går galant 😃 Vi körde rejält med grundträning av konskicket. Att kunna utföra korrekt trots en matskål med mat ivägen, trots en kastad leksak en bit intill osv. Jättetydligt för Lipp tydligen 😉 som har fattat vinken att man får apportera först när man utfört konskicket.
Liknande tänk måste vi få till i ”karusellmomentet” där jag måste få henne känna samma med hoppet. Vi började lite idag och jag tror att vi kan va något på spåren.
Den som lever får se 😊 Vi ser i alla fall galet mycket fram emot tränings och tävlingsåret som kommer. Jag ska verkligen försöka att tävla lite mer, och jobba på rutinen. Vi får se hur det går 😉, men två läger är vi anmälda till som kommer kunna peppa oss bra!
Adjö
Det finns bokstavligt talar ingenting som stoppar den här lilla flickan 🙈. Stark som en oxe, snabb som en missil. Ibland funderar jag på hur i helskotta hon klarar sig utan att skada sig mer, men på något vänster kanske hon har mer kontroll än jag förstår.
Nåväl, för ett par veckor sedan hade hon lite mindre kontroll 😳. Utan att varken jag eller hon noterat så står hon framför mig i skogen med en nerblodad päls och en öronlapp i två delar 👎🏻. Nästa dag fick vi en akuttid för att sy ihop. Med ett par veckor med tratt och några medicinkurer är Lipp återställd 😅. Så lycklig över en hund som tar allt med en klackspark. Tratt var helkul, medicin var supergott, allt är alltid tipptopp. Underbart! ❤️
I övrigt så tränar vi på, även om det blir lite svårare att få till riktigt genomtänkt träning i mörker och kyla. Vi har några saker som gått framåt i kalassteg på sistone, och några saker som gör mej gråhårig 👳♀️ Som vanligt med andra ord! 😅
Skön känsla, att äntligen känna oss bekväma i vittringen 😄 Så har vi aldrig känt tidigare. Nu tror jag att Lipp vet vad uppgiften går ut på. Sortering!! och sedan apportera hem dem. Prioriteringen är viktig 😜
Jag har mest tränat vittringen ensam på sistone. Men hur jag än lagt upp den som söker hon lugnt&fint och plockar med rätt pinne hemåt. Vi utmanar 10ggr mer än på tävling 💪🏼. Nu klurar vi på vad nästa steg kan vara. Att fortsätta i kedja, ligga i högre stress och med medhjälpare känns som en bra start 😊
Just nu tränas mest lydnad för Lipp. Vi är galet pepp, men kommer behöva mer vägledning under hösten/vintern tror jag. En investering i några privattimmar kan nog göra susen. De senaste passen har gett oss tre riktigt fina resultat som vi ska fortsätta jobba vidare med.
Signalkontroll – Vår absolut största svårighet genom tiderna. Ingenting är så svårt som att få Lipp att förstå skillnaden på 2 ord, haha. MEN vi har hittat en nyckel 🙂 Vi tränar enbart sitt, ligg och stå under gång i korta korta pass. Blir det rätt så är vi nöjda och tragglar inte mer för den gången – kan låta självklart men jag har nog tidigare gärna kört vidare och vidare en lite för lång stund. Vi har verkligen fått ljuvliga resultat på kort tid, underbart! Vi har inte testat i längre kedjor, med kommendering eller ens med publik, men vi ska fortsätta att avancera i stora steg och hoppas att det fortsätter hålla! 😀
Metallapport – Något vi inte tränat så mycket på någonsin egentligen. Men nu börjar vi varje pass (då Lipp redan är i dunderförväntan) och har fått fram en riktigt bra fart på tillbakavägen också. Skitkul när små medel ger effekt 😉
Vittring – Tränas även det i korta, korta pass. 2 korrekta repetitioner känns som att det ger den information jag behöver för tillfället och vi kan gå vidare till en annan övning. Lipp jobbar (som alltid i detta moment) bäst när det är svårt. Hon måste på något vis inse att detta kräver lite koncentration för att lyckas 😀 Idag körde vi 20st pinnar i en hög, ovanpå varandra med den korrekta pinnen underst – så att hon behövde puffa sig fram för att finna. Samt en repetition med samma hög, men den korrekta pinnen en meter bort under några löv. Kanonfin information och näsan är helt klart med oss!
En av de absolut vackraste månaderna 😍! September har verkligen bjudit på ljuvligt väder. Krispiga, friska mornar och makalösa solnedgångar.
Jag och djuren har pysslat med lite allt möjligt på vår fritid. Vi var vandrat Nordvärmlandsleden, vilken verkligen rekommenderas för den naturtrogne. Helt underbar fjällmiljö med en hel del höjdmeter –> utsikt 👌🏻Vi har vandrat endel på hemmaplan och bunkrat svamp, blåbär och lingon – sånt älskar vi!Vi har tränat lydnad med nya insikter ✌🏻️🎾 och utvecklat några små saker med stormsteg. Jag och Julius har återupptagit rallylydnaden och inser att vi är starkare än någonsin tillsammans 😍 Nästa år har vi bestämt att sikta på championat.
Vi har haft en underbar roadtrip med Sara&My till Öland på skördefest och hundhäng 😄.
Nu har vi gått in i oktober – som vi ska fylla med lika mycket härligt har vi tänkt 😄
Så himla häftigt, att få vara ledig med betalt. För första gången i mitt liv 🙈 milstolpe ✅
Vi spenderade årets första minisemester i Dalarna, paddlandes mellan Sälen och Malung i en grön kanadensare. Helmysigt! Jullis fick följa med, och Lipp fick stanna hemma på kollo hos mor&far 🙂.
Nätter i tält, matlagning i naturen och frisk luft är helt klart min melodi 🌲🐝 jag hittar bara fler och fler saker som skrivs upp på min lista att genomföra. Lyx att vi alla fyra älskar friluftslivet lika mycket ✌🏻.
På hemvägen spatserade vi uppför Kläppen för att få se vidderna från ovan 👌🏻
Julius&Lipp 